Gin Historia
Gin har varit en av de mest älskade och kontroversiella spritdryckerna i världen i flera århundraden. Från dess beskedliga början som en medicin i 1600-talets Nederländerna har gin utvecklats till en global ikon som har influerat kultur, politik och konst. Vi har samlat en hel samling av olika historier om gin på denna sida.. Denna sida tar oss med på en resa genom historien om gin, från dess ursprung i Europa till dess popularitet i kolonialtiden och vidare till dess moderna revival i cocktailkulturen.
Längst ned på sidan kan du även föreslå ändringar eller andra tillägg. Gin har många delar i historien som man inte riktigt vet hur det kom till eller vilket årtal det var.
1269
Första skriftliga referens till genever "Der Naturen Bloeme"
Jacob van Maerlant
Jacob van Maerlant var en holländsk poet som skrev en samling rim om människan, djuren och växternas natur under medeltiden. I kapitel 13 fokuserar han på enbärets egenskaper och användning. En dryckesforskares studie av texten tyder på att enbäret var en välkänd och viktig ingrediens vid den tiden. Andra växter beskrivs i relation till enbusken, vilket visar dess betydelse.
Här följer en av Van Mearlants texter, översatt till Svenska:
”Den som vill bli av med magsmärtor
bör använda enbär tillagad i regnvatten.
Den som har kramp
Koka enbär i vin,
det är gott mot smärtan.”
Philippus Hermanni
Philippus Hermanni Skriver en bok om att destillera enbär i malt-vin. beskrivningen i boken går ut på att man tillsätter enbär i maltvin och sedan destillerar det, men begreppet Genever är inget som än används.
1552
Philippus Hermanni skriver en boka om att destillera enbär.
1575
Sylvius de Bouve
Sylvius de Bouve
Sylvius de Bouve grundade universitetet i Leiden 1575, men han är ofta felaktigt citerad som personen som döpte Genever, en nederländsk spritdryck, efter det franska ordet för enbär: Genièvre. Det finns ingen bekräftelse på att Sylvius de Bouve hade något med namngivningen av Genever att göra
Casper Jansz Coolhaes
Skriver namnet en bok som är döpt till "En guid för destillering", där nämner han Genever för första gången. Namnet är taget från franskans "Genévrier" som i sin tur är tagen från Latins "Juniperus Communis" som betyder "Vanlig enbär".
I boken nämns även att det bästa vinet för att destilleria är gjort på spannmål.
1582
Casper Jansz Coolhaes
Tidig 1600
Scheidam
Get to Know Us
Schiedam var under 1600-talet en viktig plats för geneverproduktion och destillering i Nederländerna. Stadens geografiska läge vid floden Schie gjorde det lätt att transportera råvaror till och färdiga produkter från staden. Dubbeldestillering, en teknik som användes för att producera genever och gin, utvecklades också under denna tid. Idag är Schiedam fortfarande en viktig plats för geneverproduktion och många av stadens destillerier är öppna för besökare.
Den holländska revolten
Det åttioåriga kriget, även känt som nederländska frihetskriget, var en långvarig konflikt mellan Spanien och Nederländerna som utkämpades mellan 1568 och 1648. Kriget inleddes när nederländska provinserna gjorde uppror mot den spanska kungen och hans försök att centralisera makten. Upproret ledde till en serie militära konflikter som eskalerade till en fullskalig krigföring. Den Nederländska armén hade alltid med sig genever som de skulle dricka för att bli modiga.
1568-1648
Åttioårskriget
1585-1604
England ger understöd
Det engelska stödet
Under större delen av kriget har England indirekt stöttat Nederländerna i kriget men nu bestämmer de sig för att ge sig in i kriget på riktigt för att befria Nederländerna. Det är även här som den brittiska armén ser holländarna dricka Genever för att bli modiga, engelsmännen döper drycken till "The Dutch Curage"
Var kommer Namnet Gin ifrån?
Exakt var namnet "Gin" kommer ifrån vet man inte med full säkerhet men en tro om hur det kan ha uppkommit är följande:
När engelsmännen tar med sig genevern till England och ska förklara för resten av befolkningen vad det är så är det inte många som kan uttala namnet "GENEVER" så namnet förkortas till den enklare varianten som är Gin.
1600
Namnet "Gin"
1618
30 åriga kriget bryter ut
Krig på Krig
Det trettioåriga kriget var en konflikt som utkämpades i Europa mellan 1618 och 1648. Konflikten började som en religiös konflikt mellan protestanter och katoliker i Tyskland men utvecklades till en mer allmän europeisk konflikt. De största stridande parterna var protestantiska och katolska stater i Europa, inklusive Sverige, Danmark, Frankrike, Spanien och Österrike. Kriget orsakade stora förluster på alla sidor, inklusive civila. När soldaterna återvänder, har de alla sina berättelser om "The Dutch Curage".
Destillerings monopol
The Worshipful Company of Distillers är en av de historiska Livery Companies i London, grundad under medeltiden som en sammanslutning av hantverkare och handelsmän inom olika yrken. Denna organisation grundades på 1630-talet och dess medlemmar hade ursprungligen ansvar för tillverkningen av spritdrycker i London, inklusive gin och rom. Med en kunglig stadga 1638 fick organisationen rätt att reglera och övervaka tillverkningen av spritdrycker i London.
1630
The worshipfull company of Distillers
30 Januari 1648
Freden
Freden
Den 30 Januari 1648 avslutas kriget i föredraget Münster som var en del av Westfaliska Freden där även det 30 åriga kriget avslutades.
Dagboksförfattaren
Samuel Pepys var en engelsk ämbetsman, medlem av parlamentet och dagboksskrivare som levde under 1600-talet. Han föddes den 23 februari 1633 i London och dog den 26 maj 1703.
Pepys förde sin dagbok mellan 1660 och 1669, vilket var en viktig period i Londons historia efter Restaureringen av monarkin 1660. Under denna period skrev Pepys om allt från personliga bekymmer till stora händelser som pestepidemier och stora bränder i London.
Pepys var också en inflytelserik ämbetsman som arbetade inom marinens administration och var ordförande för Royal Society. Han var en passionerad samlare av böcker, konst och musikinstrument och bidrog till grundandet av British Library.
Pepys skrev om gin i sin dagbok, vilket var en billig och populär dryck på hans tid, men Pepeys skrev aldrig namnet Gin, han kallade alltid det för "Stark Enbärsvatten". Ginproduktionen i London började ta fart på 1600-talet.
1660
Samuel Pepeys
1689
William Av Oranien tillträder tronen
Alla tillverkar Gin
Wilhelm av Oranien, även känd som Vilhelm III av England, tillträdde tronen som kung av England, Skottland och Irland 1689 efter det så kallade Glorious Revolution, eller den ärorika revolutionen.
Detta var en politisk och konstitutionell förändring i England där den tidigare kungen, Jakob II (även känd som James II), avsattes från tronen på grund av hans katolska tro och ersattes av sin protestantiska svärson, Vilhelm av Oranien, och hans engelska hustru Maria II. Vilhelm och Maria blev då gemensamma monarker och regerade tillsammans.
Detta skedde efter att Jakob II hade stött på motstånd från en rad grupper i England, inklusive protestanter, som fruktade att hans katolska tro skulle leda till en återgång till katolska kyrkan i England och därmed hota deras religiösa frihet. Vilhelm av Oranien ansågs vara en stark ledare och protestantisk försvarare, vilket gjorde honom till ett populärt val att ta över tronen.
När Vilhelm tillträde tronen så flyttade Jakob till Frankrike och under konflikterna med Frankrike å införde Vilhelm nya sanktioner mot Frankrike och beskattade franska produkter. Detta ledde till att Franska vinsorter, cognac och andra spritsorter blev mycket svårare att få tag i. Dessa nya skatter gjorde så att ginets popularitet ökade.
Uppmaningen till att destillera
Vilhelm II ger gin en extra boost när de han inför det som kom att kallas "The Distilling Act" för att uppmana befolkningen att börja destillera sprit på korn och andra sädesslag för att fylla efterfrågan på sprit efter att de franska produkterna försvann. Man införde även punktskatter på all sprit för att kunna få in pengar till statskassan så att man kunde bekosta krigen.
Detta gynnade inte bara statskassan, det gynnade även bönder som sålde överbliven sädesslag till "bryggerier" som bryggde öl och sålde till destillerier som destillerade det till bland annat gin.
1690
"The Distilling Act"
1694
Det nya kriget och införandet av "The Tonnage Act"
Nytt krig, nya skatter och ökade Gin konsumtion
Höga skatter på öl som fick fler att börja dricka gin får nu fler skatter.
"The Tonnage Act of 1694" var en brittisk tullag som infördes under Vilhelm III:s regeringstid. Lagen reglerade tullavgifter som skulle tas ut på fartyg som anlöpte brittiska hamnar och var avsedd att öka regeringens inkomster.
En tonnageavgift togs ut på varje ton av lasten ombord på fartygen, samt en annan avgift som kallades "poundage" som var en procentuell avgift på värderade varor. Tullavgifterna som togs ut på utländska fartyg var högre än de som togs ut på inhemska fartyg, vilket orsakade spänningar mellan Storbritannien och dess handelspartners.
"The Tonnage Act of 1694" var en del av en serie tullagar som infördes av Storbritannien under 1600- och 1700-talet för att skydda och främja den inhemska handeln och industrin. Lagen hade en betydande ekonomisk inverkan och bidrog till att öka regeringens intäkter från tullavgifter.
Den nya lagen gav även alla tillstånd att börja destillera och betala skatt, allt de behövde göra var att offentligt berätta om att de ska börja destillera senast tio dagar innan de börjar.
De nya skatterna var så pass höga att prisskillnaden mellan öl och gin nästan var obefintlig, vilket ledde till att allt fler började dricka gin.
En Drottning bland Konjak
Drottning Anne som tillträdde tronen Efter Vilhelm den II, år 1702 var en drottning som var känd för sitt konjaks-drickande. Hon hade nämligen sin dagliga konjak med kallt te i en tekanna.
Brandy Nan såg till att ginens popularitet exploderaderade på nytt, men det var inte riktigt meningen. Brandy Nan annullerade nämligen ensamrätten på destillering som "Worshipful company of distillers" hade i London, Westminister och de 21 miles runt städerna. Nu var det nämligen öppet för alla att börja producera gin.
Destillerier poppade upp på varenda bakgata i london och den kvalitetssäkring som tidigare fanns, var nu ett minne blått.
1702
Brandy Nan
1714
Första gången namnet Gin skrivs
Namnet skrivs för första gången av en kritiker
Bernard Mandeville var en nederländsk filosof och ekonom som levde under 1600- och 1700-talet. I sin bok "The Fable of the Bees: or, Private Vices, Publick Benefits" som publicerades 1714, skrev Mandeville om gin och dess effekter på samhället.
Mandeville kritiserade gin som en ond dryck som förstörde folkhälsan och orsakade sociala problem. Han menade att gin var en av de värsta och farligaste dryckerna som människor kunde konsumera och att dess effekter var särskilt förödande för fattiga och sårbara människor.
Mandeville påpekade också att ginproduktionen och -konsumtionen hade ökat kraftigt under hans tid och att regeringen försökte hantera problemen genom att införa restriktioner och höjda avgifter på drycken. Men Mandeville menade att dessa åtgärder bara skulle leda till mer smuggling och illegal handel och att det enda sättet att lösa problemet var att ändra samhällets grundläggande värderingar och syn på alkohol.
Mandevilles syn på gin och dess effekter var kontroversiell på sin tid och hans bok väckte debatt och diskussion bland läsarna.
Gin I Sverige
Det finns dokumentation om ginimporten till Sverige från slutet av 1600-talet och under 1700-talet. Ett konkret exempel är tullen i Göteborgs bokföring från 1720-talet där man kan se att gin var en av de vanligaste alkoholhaltiga dryckerna som importerades.
1720
Gin Sverige Tar Fart
1728-1794
The gin Craze
Get to Know Us
"The Gin Craze" var en period i Storbritannien under 1700-talet när ginproduktionen, -försäljningen och -konsumtionen ökade kraftigt. Detta ledde till en mängd sociala problem och hälsoproblem, och gin blev känd som "mothers ruin" på grund av dess negativa effekter på familjer och samhället som helhet.
"Mothere's Ruin" blev ett vanligt uttryck för gin på grund av dess förödande effekter på familjer. Många kvinnor, inklusive mödrar, drack gin i stor utsträckning under denna period och blev beroende av drycken. Detta ledde till att många familjer förlorade sina besparingar och sitt levebröd på grund av alkoholmissbruk, och många barn blev försummade och svultna på grund av sina föräldrars alkoholism.
Gin Craze och Mothers Ruin var också kopplade till sociala problem, såsom fattigdom, brottslighet och prostitution. Många människor som drack gin hamnade i en nedåtgående spiral av fattigdom och sjukdom, och många barn blev försummade på grund av sina föräldrars alkoholmissbruk.
Med väldigt lite reglering började producenterna använda spannmål av dålig kvalitet och tillsatte andra bulkmedel som terpentin och svavelsyra till blandningen. Resultatet var förödande. Frasen "Mothers Ruin" myntades, eftersom den råa Spriten blev källan till elände över hela London - ökande brottslighet, prostitution, blindhet och död. London myllrade av människor som var berusade eller galna av Spriten.
Den första "The Gin Act"
The Gin Act 1729 var en brittisk lag som infördes för att försöka minska problemen med alkoholmissbruk och dess konsekvenser i samhället, särskilt relaterade till gin. Lagen infördes efter en period av ökande ginproduktion och -konsumtion, som hade lett till sociala problem och hälsoproblem.
Enligt The Gin Act 1729 var det förbjudet att sälja gin i mindre mängder än två gallon (cirka 7,6 liter)
Lagen mötte dock motstånd och blev inte särskilt effektiv. Istället ledde det till en ökning av illegal spritsmuggling och svartmarknadshandel. Dessutom ledde lagen till att många människor började destillera sin egen gin hemma, vilket ledde till ytterligare hälsoproblem.
The Gin Act 1729 är ett exempel på hur regeringen försökte lösa problemen med gin i samhället genom att införa regleringar och begränsa tillgången på alkohol. Trots att lagen inte var särskilt effektiv, var det ett viktigt steg mot att minska alkoholmissbruket och dess negativa effekter i samhället.
1729
The Gin Act
1733
Konsumtion
47 Miljoner liter
Ginkonsumtionen ökade extremt snabbt över allt i England. Man tror idag att engelsmännen drack cirka 47 Miljoner liter Gin.
Nytt försök
Den andra "The Gin Act" har brister, liksom dess företrädare. Den försöker stänga av ginbutiker på bakgårdarna och uppmuntra enbart försäljning av gin på krogar, men bara resulterar i tusentals hus förvandlas till ginbutiker. Akten är den första att förlita sig på på professionella informanter för tillämpning.
1733
"The Gin Act 2"
1734
Judith Defour
En tragisk historia
Denna tragiska händelse visar sig vara den tidsanda som släpper lös en moralisk panik bland överklasserna. Judith, som jobbar med att sno silke till tråd, är den ensamstående mamma till tvååriga Mary och bor i Bethnal Greenparish Fattighus. Hon tog ut barnet för några timmar som hon tilläts . Sedan träffade hon en vän som fick helt enkelt namnet Sukey. Men, enligt domstolshandlingar, Judith återvände till jobbet berusad och utan barnet, som hon hade strypt och sedan avklätt för att sälja kläderna för gin.
Judith Defour befanns skyldig av mord och hängd. Reaktion på henne handlingar sporrar bortgången av den tredje Gin Act.
Införandet av "The Gin Act"
Denna text handlar om den så kallade "femtio pundet Act" som infördes för att reglera ginindustrin i Storbritannien under 1700-talet. Akten höjde priset på destillerilicenser till en enorm summa på £50, vilket motsvarade fjorton månadslöner för en skicklig hantverkare. Dessutom infördes en detaljhandelsskatt på tjugo shilling per gallon.
Som en följd av detta tvingades ginindustrin att drivas under jorden, med endast två officiella licenser som beviljades under en period på sju år. Detta gjorde det svårt för myndigheterna att övervaka industrin, eftersom många illegala ginbutiker drevs från vanliga rum i hus eller bakom butiksfronten.
För att uppmuntra till anmälningar om illegala ginbutiker betalades en belöning på £5 till angivare. Detta ledde till ännu mer gatuvåld och förödelse, då allmänheten ofta slog ihjäl informanter som ansågs ha förrått sina grannar.
Femtio pund Act visade sig vara en ineffektiv lösning på ginproblemet och ledde bara till ytterligare sociala problem och våldsamheter. Det skulle dröja ända till 19th-talet innan en mer effektiv lagstiftning infördes för att reglera alkoholkonsumtionen i Storbritannien.
1736
"The Gin Act 3"
1736
Bakslaget av "The Gin Act"
Det går inte som planerat
Tyvärr ledde dessa åtgärder bara till ökad illegal produktion av gin, inklusive "badkars gin" som tillverkades av bootleggers i sina hem. Under denna tid blev även Old Tom Gin mer populär då du på ett enkelt och smidigt sätt kunde sälja gin utan att ha kontakt med köparen. Konsumtionen av gin ökade till nya höjder.
Någon gång lär det bita
Den fjärde "Gin Akt" försöker åtgärda kryphål i de tidigare akterna som tillåter tillfälliga stånd och bakrumsginhus. Det förstärker också strategin med att använda informatörer för att upprätthålla lagen. Som ett resultat av detta ökar antalet informatörer och domar markant. Tusentals londonbor åtalas för olaglig ginaktivitet, främst kvinnor. Trots detta fortsätter gin-försäljningen och konsumtionen att öka.
1737
"The Gin Act 4"
1738
"The Gin Act 5"
Kanske det biter denna gång
Det går inte en dag utan att informatörerna får spö och blir ihjälslagna. Nästa "Gin Act" gör attacker på uppgiftslämnare ett grovt brott, men olagliga gin aktiviteten fortsätter med oförminskad styrka och är driven längre under jorden.
En Kapten och en Svart katt
Kapten Dudley Bradstreet, en irländsk äventyrare och hemlig regeringsagent, forskar i de invecklade detaljerna i ginlagarna och hittar ett smutshål som säger att en angivare måste veta namnet på personen som hyr ut fastigheten där gin säljs olagligt. Han hyr omedelbart ett hus och placerar en staty av en katt i fönstret. "Törstiga gin-drickare strosade förbi och viskade till katten: 'Puss, ge mig två penny av gin.' Om Bradstreet hade gin vid tiden skulle han svara: 'Mjau.' Kunderna skulle sedan glida ett mynt in i munnen på katten, en betalning som kaptenen skulle bekräfta genom att hälla en dram av gin i tratten som dränerades ut genom blyröret under kattens tass och in i köparens kopp eller mun." Med andra ord uppfinnar Bradstreet världens första (mänskligt drivna) försäljningsautomat. Puss & Mjau-butikerna blir enormt populära och undviker lätt myndigheterna och reglerna i ginlagen från 1738. Faktum är att det finns så många efterföljare att Bradstreet stänger butiken och går vidare till sitt nästa äventyr.
1738
Kapten Dudley Bradstreet
1743
"The Gin Act 6"
tredje gången gillt gånger 2
Attackerna på informanter fortsätter trots böterna som infördes i Gin Act 1738. Få dömda hade råd att betala böterna på £10, men informanterna måste fortfarande betalas. Snart går akten med stor förlust. Sedan den första Gin Act, har produktionen av sprit ökat med över 30% till åtta miljoner gallon per år. Konsumtionen motsvarar 2 pint av 80% alkohol i ren form per varje man, kvinna och barn. Och barnen drack också, för att bekämpa hunger, osäkert vatten och hårda levnadsförhållanden.
Den femte Gin Acten är den första som riktar in sig på destillatörer, inte återförsäljare, genom att minska licensavgiften från £10 till £1. Legitima butiker hade råd med den här summan, så informanterna gjordes överflödiga. Lagen förbjuder också destillatörer att sälja direkt till allmänheten och är den första lagen som orsakar en minskning av gin-konsumtionen.
För 7 gången
Under tiden för den sjätte och sjunde ginlagen ledde kriget om den österrikiska tronföljden till finansieringsproblem för regeringen. För att samla in medel höjdes punktskatten på spritproducenter i lagen från 1747, vilket minskade efterfrågan på gin och faktiskt ledde till minskade regeringsintäkter från drycken. Samtidigt sänktes skatten på öl i hopp om att öka intäkterna, men detta ledde inte till någon märkbar ökning i onykterhet bland befolkningen.